Karin Matilda Vasen.
Foto: Per Anger
Karin Matilda Vasen. Foto: Per Anger

Den svettiga måsen med beslutsångest

KRÖNIKAN



Idag var jag och provade ut glasögonbågar. Jag gick dit på lunchen och for runt i butiken och kastade på och av bågar i snabb fart; Ja, Nej, Nej, Kanske, Aldrig, Ja, Kanske osv. Tänkte ta en liten vända och prova några stycken, för att senare komma tillbaka med en idé om vad jag verkligen skulle fokusera min beslutsångest på. För beslutsångesten vet vi ju alla att den kommer.

Vänner bombaderas med bilder av mig i marginellt olika bågar, med ”naturliga” leenden och från min ”bästa sida” av ansiktet. För en båge kan se fantastisk ut på ena ansiktshalvan medans den andra halvan ser helt sne ut eller med obehagligt fokus de mörka ringarna under ögat. Kanhända är väl det främst jag själv som ser skillnad, men lojala vännerna röstar ändå på olika bågar även om de kanske inte ser några större skillnader, eller för den delen bryr sig så värst.

Jag är i alla fall effektiv och höll tempo när jag flängde runt ställningarna med bågar. I en snäv kurva råkade nästan skeva rakt in i en annan dam som provade i butiken; ”AHH!! Ursäkta!” och sen tackade jag för denna gång och lämnade butiken snabbt, för med det skriket jag släppte ut vid tant-krocken missade ingen att jag blev rädd för, och dessutom ursäktar, reflektionen av mig själv i en av de många speglarna.

Jag är väl lite som en fågel, kanske en Götlaborgsk mås, när det gäller rutor. För jag har gått in i en och annan osynlig dörr i mina dagar. Till exempel en balkongdörr i Portugal förblev oputsad i nån vecka som minne av mitt besök i bostaden då mitt ansikte, insmort med dyr ansiktskräm från flygplatsbesöket, fanns som avtryck. Minns dock mest knäsmärtan. Nymålade tånaglar har också kraschats in i en, tveksamt automatisk, skjutdörr på dagspa. Och utöver att ha svårt att se rutor så, precis som måsar, snappar jag också upp obevakade kakor i förbifarten.

För efter urvalet inför beslutsångestbågarna så skevar jag vidare in på mataffären för att plocka upp min lunch samt nåt till middag ikväll. Rycker åt mig en färdig frysrätt, falukorv och ett paket småkakor. Naturligtvis ska vi inte äta falukorv i kombo småkakor till middag men eftersom jag inte hunnit äta lunch, och jag är extremt känslig för blodsockerfall, så börjar jag bli lite svag och svettig nu. Mystiskt svettig faktiskt. Jaha. Glömt deo i morse. Nåja. Då är det i alla fall ett plagg av preklimakteriesvett som inte behöver läggas på stolen med högen kläder som använts-men-inte-tillräckligt-smutsiga-för-tvätt i sovrummet. Som förövrigt tippade häromdagen och begravde nyfiken 4-åring i lavinen. Men vi tröstar oss med kakor som mamma-mås håvat in.

  • Karin Vasen
gillaptpafacebook