• Bild: PBA
  • Bild: PBA
  • Arkivbild: Jonna Andersson Jesper Svensson har uppvisning på den amerikanska proffstouren i bowling just nu.

Jesper lever sin dröm

Personligt



För tredje året i rad har han utsetts till Årets bowlare av svenska bowlingförbundet. Dessutom klättrade han upp till en andra plats på World Bowlings världsranking under 2017. Pergamonstjärnan Jesper Svensson lever sin dröm.

Så länge han kan minnas har han rullat klot i bowlinghallar.

– Jag började väl så fort jag kunde gå typ, säger Jesper Svensson som mött upp PT:s utsände i bowlinghallen i Partille arena – hans andra hem.

– Det blir mycket tid här när jag är hemma. Tränar jag inte själv eller med laget så sitter jag ofta i klotshoppen och snackar skit med grabbarna där inne.

Att Jesper trots sin unga ålder redan etablerat sig i världstoppen är imponerande, men det är ingen slump. Han lägger ner enormt mycket tid på bowlingen och har gjort så under lång tid.

Du växte upp i Vimmerby. Hur var det?

– Det är en väldigt liten stad, men jag har alltid haft bra förutsättningar när det gäller bowlingen.

Jespers pappa drev bowlinghallen i Vimmerby och har även gjort elva säsonger i Elitserien.

– Det är helt klart därifrån intresset kommer, säger Jesper.

Och intresset har varit minst sagt brinnande från första start.

– Redan i grundskolan valde jag bort andra grejer bara för att träna. Jag tränade på fritiden och på rasterna eftersom skolan låg precis intill hallen. Så fort jag fick tid över var jag där och tränade, berättar han.

Jesper är känd för sin mycket ovanliga tvåhandsfattning, en revolutionerande teknik som alltfler använder sig av då det ger klotet både högre hastighet och mer skruv. Men att Jesper bowlar med två händer är inget taktiskt genomtänkt drag.

– Jag var så liten i början att jag helt enkelt inte orkade få iväg klotet med en hand, förklarar han.

– Sedan har tekniken utvecklat sig av sig själv. Faktum är att jag är ganska kass med en hand, säger han och skrattar.

”Idrott har alltid varit allt”

Bowling var inte den enda sporten Jesper höll på med under uppväxten. Fram till gymnasiet höll han även på med hockey, fotboll och innebandy. Och träningsmoralen har alltid varit hög. Två pass om dagen, plus matcher och all extra tid som tillbringades i bowlinghallen.

– Idrott har alltid varit allt. Men till slut kommer man till att man är tvungen att bestämma sig för vad man ska satsa på, säger han.

För Jesper var det ett ångestladdat val.

– Men med facit på hand får man väl säga att jag valde rätt.

16 år gammal gick flyttlasset från Vimmerby till Nässjö för tre års studier på bowlinggymnasiet.

Hur var det att flytta hemifrån så tidigt?

– Det var så klart en omställning. Första veckorna tyckte man att de var ballt att bestämma allting själv. Sen skulle det börja tvättas och städas och då var det lite mindre kul.

Sista året var det dags för praktik och det var så han hamnade i Partille.

– När jag gjorde praktiken här frågade de om jag var intresserad av att börja spela här, berättar Jesper.

Hur gick tankarna då?

– Jag tror att alla unga bowlare i Sverige vill få den frågan så det var inte så mycket att tveka på.

Lever sin dröm

Jesper började spela med Pergamon och i samma veva tog karriären fart på riktigt. Sedan dess har han hunnit samla på sig sju PBA-titlar, en majorseger, ett JVM-guld och han har belönats med Lilla Bragdguldet.  

Hur känns det att kunna leva på sin idrott?

– När jag får den frågan brukar jag svara att det är som att leva sin dröm. Någonstans är det det man har haft i tankarna sen man var liten, säger Jesper.

I Sverige får bowlingen inte så mycket uppmärksamhet men så ser det inte ut överallt.

– Framför allt i USA är intresset väldigt mycket större. Där är det mycket tv-sändningar och mer publik. Det är fler som vet vilka vi är där, säger Jesper.

Hur trivs du i rampljuset?

– Jag tycker att det är ganska roligt när det är relativt sällan. Nu kommer jag till USA och då vet folk vem jag är, sen åker jag hem och då vet ingen vem jag är.

När han får frågan vem han är utanför bowlingen beskriver han sig själv som lugn.

– Jag gjorde ett ganska flummigt personlighetstest för ett tag sedan. Enligt det var jag 100 procent introvert. Riktigt så illa är det väl inte men jag har inga problem med att vara ensam.

Du ser alltid väldigt lugn och säker ut när du bowlar. Blir du aldrig nervös?

– Jo alltid. Mer eller mindre beroende på vad det är för tävling. Men jag ser det inte som något negativt. Många vill bli av med nervositeten men för mig betyder det bara att jag bryr mig om det här. Man måste tillåta sig själv att vara nervös. För mig har det varit en viktig nyckel att se det som något bra istället för något dåligt.

Siktet inställt på ny majorseger

Är det mycket psykningar motståndare emellan?

– Nja. Det är lite smågrejer, egentligen inget fult, men motståndaren vet att man gör det för att irritera.

I seriespelet här hemma kan det bli lite mer sådant berättar Jesper. Men det är inget som bekommer honom speciellt mycket.

– Det är bara att slå bort det. Jag brukar tänka att om de ska vinna måste de slå mig på banan.

Förmågan att koppla bort yttre störningar och att inte låta ett dåligt slag påverka nästa är inget som Jesper tränat upp. Men han tror att han har haft en stor fördel av att han alltid varit yngre.

– Jag gjorde min första match med A-laget i Vimmerby när jag var elva år. Och jag har alltid varit ung i sammanhanget vilket har fått mig att växa upp och mogna fortare.

Hur ser du på framtiden? Har du några drömmar kvar?

– Jag ska fortsätta jobba stenhårt för att bli bättre och för att hålla mig skadefri. Jag tror att jag kan bli bättre på allting. Det är orimligt att man ska vara klar vid 22 års ålder och så länge som jag känner att jag kan bli bättre vill jag hålla på, säger han och fortsätter:

– Vad gäller drömmar så spelar jag redan alla de största tävlingarna. Men jag skulle gärna bli invald i PBA:s Hall of fame, en dröm som kändes orimlig för några år sedan men som inte känns så långt bort idag.

För att bli invald behöver Jesper en till majorseger så det är den han har siktet inställt på.

– Sen om det blir under 2018 eller inte får vi se. De är otroligt svåra att vinna.

Ett annat mål för 2018 är att komma med i den svenska landslagstruppen till VM i Hong Kong.

– Vi gjorde ett mediokert VM i Las Vegas så revansch där är ett stort mål under året.

gillaptpafacebook