• Bild: Jonna Andersson
    Ellen Carlsson

Ett år fyllt av gospel

Personligt

Det har varit ett riktigt svängigt år för Ellen Carlsson från Jonsered. I juni tog hon examen efter en riktig djupdykning i gospeln och dess historia.
– Det har varit ett helt fantastiskt år, säger hon.

Det är en sprudlande glad Ellen Carlsson som öppnar den blå dörren till huset i Jonsered. Det är Sveriges äldsta radhus berättar hon när PT:s utsände komplimenterar familjens bostad. Den röda tegellängan byggdes 1841 och användes på den tiden som tjänstemannabostäder för Jonsereds fabrikers anställda. Ellen flyttade hit med familjen, som består av pappa Thomas, mamma Siw och storebror Olle, när hon var två år.

– Jonsered är väldigt fint och det finns mycket för små barn. Det har varit jättehärligt att växa upp här och jag älskar att komma tillbaka så här på sommaren. Men jag trivdes väldigt bra i Skåne och vill tillbaka dit i framtiden, berättar Ellen.

I juni tog hon examen efter ett års studier på Glimåkra folkhögskola i nordöstra Skåne.

– Det har varit ett helt fantastiskt år och något som jag verkligen kan rekommendera andra att göra, säger hon.

Det var egentligen lite av en slump att Ellen hamnade på Glimåkras gospellinje. Musikintresset har funnits där sedan barnsben men hon visste inte särskilt mycket om gospel. Hon missade dessutom ansökningsdatumet.

– Jag reste runt i Asien när ansökningsperioden var och hade egentligen inga planer på att börja plugga just då. Det var en kompis som tipsade mig och eftersom ansökningstiden gått ut tyckte hon att jag skulle kontakta skolan och se om det fanns någon plats ledig, berättar Ellen.

Hon mejlade folkhögskolan och fick till svar att de hade en ledig plats. Efter en audition var platsen hennes och hon flyttade, tillsammans med fem klasskompisar, in i en av villorna intill skolan i Glimåkra.

– Det kändes väldigt rätt med en gång, säger Ellen.

”Många olika stilar”

Glimåkras gospellinje är en musiklinje med stor musikalisk bredd.

– Det finns så många olika stilar inom gospeln, allt från jazz och blues till soul. Det finns något som passar alla och det gillar jag, säger Ellen.

De första månaderna fick hon och klasskompisarna fördjupa sig i gospeln och dess historia, samtidigt som de tillsammans jobbade fram ett sound och en repertoar inför kommande spelningar. Kören fick namnet Sanctity Gospel Choir.

– Sen började vi med vår turné. Det var jättekul. Vi åkte runt i våra små minibussar till spelningar runt om i landet. Mestadels i södra Sverige. Vi kom aldrig längre norrut än till Stockholm, men vi var här i Jonsered och i Göteborg.

Studieresa till Chicago

Förutom turnerandet är det tradition att gospellinjens elever får åka till Chicago, gospelns hemstad, för att uppleva den på riktigt.

– Det var riktigt häftigt att få se hur de gör det där. De är så väldigt mycket mer än vad vi är, mer inlevelse, mer kraft ja mer av allt, säger hon och skrattar lite.

Under de två veckorna som klassen var i Chicago träffade de många amerikanska körer och deltog även i flera workshops.

– Det var en lärorik resa och alla vi träffade var så trevliga och tyckte det var roligt att vi var där. Vi fick sjunga med andra körer och verkligen känna på den riktiga gospeln.

Ellen beskriver året på Glimåkra som ett liv i en liten bubbla.

– Vi i klassen har kommit varandra väldigt nära eftersom man tillbringar nästan all tid tillsammans. Det har varit så givande. Ingen press samtidigt som man får så mycket. Vi sörjde när vi slutade, allihop. Vi storlipade, säger Ellen och tillägger:

– Jag fick till och med smeknamnet Sentiment-Ellen, eftersom jag började gråta över att vi skulle sluta när det var flera månader kvar.

Men helt slut är det inte riktigt än. Kören har under sommaren haft några konserter och ska även sjunga på ett bröllop i september.

– Det ska bli väldigt kul att träffa alla. Om man vill kommer man även att kunna boka oss framöver, säger hon.

Även om gospeln är en kyrklig musikgenre som i regel har en kristen text och det kristna budskapet är näst intill alltid starkt framträdande är tron inget krav.

– Jag är kristen men alla i min klass var ju inte kristna. Alla tolkar det på olika sätt och man behöver inte vara kristen för att sjunga gospel, säger Ellen som själv tycker att musiken är befriande.

– Det känns bra att sjunga gospel. Jag tycker att det är skönt att känna att det finns något som är större än en själv.

Har fått blodad tand

Har du någon favorit när du själv ska lyssna?

– Inom gospeln finns det en svensk sångerska som heter Anna Weister Andersson som gör riktigt bra låtar, lite jazzigt. Men annars lyssnar jag på allt. Mycket från 80-, 90- och 00-talet. Och jag lyssnar nog mest på svenska artister, såsom Kent. Pappa hade förstås önskat att det var mer 60–70-talsmusik.

Så det är därifrån du fått din musikaliska talang?

– Nja, så musikalisk vet jag inte om han är. Men intresset finns där. Pappa är det största Beatlesfanet du kan hitta. Han har så många skivor och grejer. Varje gång man kommer hem har han köpt något nytt, säger hon och skrattar.

Året på Glimåkra och resan till Chicago har gett Ellen blodad tand.

– Jag vill absolut fortsätta sjunga i någon gospelkör. Och jag skulle gärna flytta tillbaka till Skåne längre fram.

Varför Skåne?

– Jag tycker att det är så mycket mer sammanhängande, en större gemenskap. Jag känner väldigt många där nu. Folk är trevliga och det är väldigt fint. Sen är vädret bättre också, säger hon.

Kommer du att fortsätta din musikaliska bana eller hur ser framtidsplanerna ut?

– Jag vet att jag vill studera men inte riktigt vad och inte än. Lärare har jag funderat på tidigare, kanske för att mamma och pappa är lärare. Socionom finns också med i tankarna. Vad jag vet är att jag vill hjälpa andra på ett eller annat sätt, säger hon och berättar att hon får sin energi av andra människor.

– Jag tycker om att vara med andra människor. Och det gör mig glad att göra andra glada.

Fascinerad av teckenspråk

Hon berättar också att det just nu är något annat som verkligen fångat hennes intresse.

– Jag är väldigt inne på teckenspråk just nu. Det är något med det som fascinerar mig. Mamma kan det eftersom hon har en hörselskada, så jag kan lite grann. Det är ett häftigt språk och jag vill kunna kommunicera med det. Jag blir alltid väldigt exalterad när jag tecknar, så det är nog vad jag ska ägna den närmsta tiden till.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

gillaptpafacebook