• Bild: Björn Alm
    Musikrum. För Ragnar och Tina var det en stor förändring när de flyttade från lägenhet i Göteborg till huset i Öjersjö.
  • Bild: Björn Alm
    Flöjt. Redan tidigt bestämde sig Tina att hon skulle spela flöjt och senare blev piccolan hennes instrument.
  • Bild: Björn Alm
    Klarinett. För Ragnar blev det klarinett eftersom att flöjtklassen var full när han började i kommunala musikskolan.
  • Bild: Björn Alm
    Tillsammans. – Även innan vi började jobba i samma orkester har vi alltid levt och gjort allt tillsammans så att börja jobba i samma orkester har inte varit ett så stort steg, säger Tina.
  • Bild: Björn Alm
    Piccola. Även fast den är liten hörs en piccolaflöjt tydligt i en symfoniorkester, speciellt i de högre registren.
  • Utveckling. – Man slutar aldrig att förkovra sig och det är något vi ställs inför varje vecka med ett nytt program, säger Ragnar.

De lever tillsammans i musiken

Öjersjö

När paret Tina Ljungkvist och Ragnar Arnberg berättar vad de jobbar med blir människor ofta mycket nyfikna. Som en del av Göteborgs symfonikers träblåsare och samtidigt trebarnsföräldrar får de många frågor om hur de får allt att fungera.

Hemma i huset i Öjersjö, som ligger granne med skogen, har de en lugnare dag. Vid köksbordet sitter Ragnar Arnberg och Tina Ljungkvist och berättar om den skolkonsert de spelade under morgonen.

– Den heter Till fots och behandlar flyktingfrågan. Det är elever från förberedelseklasserna i västra Göteborg som medverkar och berättar om hur det är att fly och komma till Sverige. Det är väldigt gripande och en viktig konsert, säger Tina.

– Det är en ynnest att få vara med om det för man får en helt annan förståelse för det själv. Och jag hoppas barnen i publiken också känner det. Men det tror jag för de såg väldigt koncentrerade ut, fyller Ragnar i.

Båda är en del av träblåsarna i Göteborgs symfoniker. Ragnar spelar mest basklarinett och Tina är flöjtist med piccolaflöjten som huvudinstrument. Men när de började med musiken var det i enklare former i den kommunala musikskolan.

– Vi började med blockflöjt eller mandolin och jag valde blockflöjt. Det är egentligen genialiskt för att alla kan få ljud i den. Det är tätt mellan tonhålen samtidigt som man kan lära sig noter, säger Ragnar.

Att det senare blev klarinett berodde på att det var fullt i flöjtklassen. Men Ragnars mamma fick iväg honom och han började spela klarinett. För Tina var det mer slumpen som avgjorde att hon blev flöjtist.

– Jag hade goda vänner till familjen vars dotter spelade flöjt och jag provade att få ljud i den när jag var fem år. Efter det sa jag till alla att jag skulle spela flöjt.

Intresset för musiken tilltog under ungdomsåren och till slut hamnade båda två på Musikhögskolan i Stockholm där de också träffades.  Men vägen till att få ett fast jobb inom musiken har inte varit spikrak, inte heller i samma stad. Efter att de tog examen i början av 00-talet skulle de ut på en arbetsmarknad med tuff konkurrens.

– Man åker runt och provspelar när det uppstår lediga tjänster. Då fick Ragnar jobb på operan i Göteborg och jag frilansade innan jag fick jobb i Stockholm. Sedan åkte vi emellan och fick samtidigt vårt första barn i den vevan. 2010 blev äntligen en flöjttjänst ledig i Göteborg och då kunde vi landa när vi fick fasta tjänster i samma stad, berättar Tina.

Nya stycken varje vecka

För Göteborgs symfoniker sätts musikerna på prov med ett väldigt varierat program. Det är ofta olika dirigenter och solister som tillsammans ska ta sig an nya musikstycken varje vecka. Mycket av arbetet bygger på att symfonikerna ser till att öva in allt de ska spela hemifrån.

– Man träffas måndagar och repeterar i fyra-fem timmar. Det kan verka lyxigt att vi kan sluta efter två på dagen men då är det meningen att man ska öva för att reparera det som inte fungerade till nästa dag. Man repar så måndag, tisdag och onsdag sedan är det konsert torsdag, fredag och lördag, säger Tina.

Det innebär att det sällan blir veckor som när PT är på besök då de hade sin konsert på förmiddagen.

– Det blir väldigt oregelbundet. Nu har vi levt i det här så pass länge men ibland kan man sukta efter att få börja klockan åtta och sluta fem och sen ha kvällarna lediga med barnen, säger Ragnar.

Tillsammans har de sönerna Ruben, Ebbe och Axel. För dem kan det vara svårt att få ihop att Ragnar och Tina kan behöva jobba under helgerna.

Eftersöker barnomsorg kvällstid

– Skolan är ju uppbyggd med att man är ledig på helgen, då kanske någon frågar om vi ska hem och ha fredagsmys nu? Nej vi ska åka och hämta barnen sedan ska vi till jobbet. Då kan det bli konstigt för barnen eftersom det är helg men vi ska till jobbet, säger Tina.

– Som tur är har vi en tillmötesgående arbetsgivare då båda två är anställda i orkestern. Som när vi senast var ute på Europaturné, då var Tina med två dagar till Wien och sen kunde hon åka hem, säger Ragnar.

För drygt tre år sedan flyttade de in i det nybyggda huset i Öjersjö. Före det hade de bott i lägenhet i Göteborg och ett år på Hönö när de väntande på att huset skulle bli klart. Och för att få hjälp med barnen har Ragnars mamma flyttat från Stockholm och byggt ett hus på tomten intill. Hon tar hand om barnen flera kvällar i veckan.

Men de önskar att det fanns en annan lösning och eftersöker barnomsorg även kvällstid som de hade inne i Göteborg. Tina berättar att det inte skulle fungera med nattis och förskola på dagen, för då skulle man inte kunna ses många timmar när de har konsertkvällar.

– Det blir flera dygn som vi inte skulle träffas och det är inte i barnen intresse. Jag kan förstå att nattis fungerar för de som jobbar natt. Men vi jobbar kväll och dag och jag vill kunna vara med mina barn på nätterna.

Och att byta jobb under småbarnsåren är inte ett alternativ. Att få tillbaka de tjänsterna som de har idag är inte särskilt troligt om de hade gett upp dem.

– Det är något som man kan mötas av i kontakt med kommuner. Kan ni inte jobba med något annat under småbarnsåren undrar de. Men det kan vi inte för tjänsterna vi har blir ju nästan aldrig lediga. Jag skulle aldrig kunna lämna min tjänst och sedan tro att jag skulle kunna få tillbaka den, säger Tina.

Umgås dygnet runt

Men deras arbete ger dem också fördelar. De får tid för varandra som andra barnfamiljer nog bara suktar efter.

– Jag tror att det är många i vår ålder som har tre barn och inte hinner träffas. Det problemet har inte vi. Vi cyklar tillsammans till och från jobbet, ja vi umgås dygnet runt. Det är inte många timmar på dygnet som vi inte ses, säger Tina.

Så har det varit sen de träffades och för dem är det en tillgång att jobba tillsammans.

– Om jag tänker på något som jag har gjort kan jag fråga Tina om vad hon tycker. Stämde verkligen det här? Då kan man få bra och ärliga svar på saker som går att förbättra. Det är inte alltid som man får det på en arbetsplats, säger Ragnar.

De trivs också tillsammans i huset i Öjersjö som båda två har varit involverade i när det skulle ritas. Deras övningsrum på undervåningen har till exempel inte något sovrum ovanför sig för att de inte ska störa.

– Vi kan öva där och stå och väsnas utan att störa någon granne. När vi bodde i lägenhet kunde man inte öva efter klockan tio och oftast åkte vi in till jobbet. Att bo här en jättestor skillnad, säger Ragnar.

”Får nypa sig i armen”

För Ragnar är också deras en mil långa cykeltur mellan hemmet och jobbet är något njutbart.

– Ibland får man nypa sig i armen för att det är så fantastisk när det börjar bli sommar, tidig morgon och Delsjöarna ligger helt blankt och så tänker man att nu är jag på väg till jobbet.

Vad är roligaste med ert jobb?

– Jag spelar basklarinett och Tina mest piccolaflöjt och då är det roligaste Sjostakovitj, Strauss eller Mahler. De riktigt stora romantiska symfonierna som är fantastisk musik och som måste komma ut.

Men även blandningen är något som gör att de aldrig upplever oxveckor på arbetet. Ett exempel på det är Popical där de ger konserter med popartister och spelar specialskrivna arrangemang.

– Vi ser de klassiska konserterna som vår kärna i musiken. Men det är också kul att göra de andra konserterna för att möta en ny publik. Popical-serien är väldigt rolig. I april är de Ane Brun och tidigare har det varit Laleh och Håkan Hellström, Timo Räisinen som vi har samarbetar med.

Ragnar önskar också att andra skulle få prova på hur det är att spela i en stor orkester när allting stämmer och alla drar åt samma håll.

– Det är unikt när vi sitter upp mot 100 personer samtidigt på scen och alla drar åt samma håll. Det är en känsla som man vill att folk ska få uppleva. För även om man har en stor stjärna eller en solist där framme som har en framträdande roll är det så viktigt att alla måste få den känslan för att det ska bli bra. Det räcker med att en inte är med på det och då faller det.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

gillaptpafacebook